Laxodling

Laxodling tog fart under 1980-talet och står nu för merparten av den lax som äts i världen.

I takt med att industrin växte riskerade vissa odlingsmetoder att skada omgivande miljöer och ekosystem, till exempel bestånd av vild lax som vandrar förbi odlingarna.

Ett krav för ASC-certifierade odlingar är att aktivt hantera potentiella risker, genom att bland annat följa bästa praxis för att skydda miljön, övervaka och bedöma sina metoder samt offentliggöra denna information.

Den här videon är från en dokumentärserie som har gjorts av den oberoende norska journalisten och fritidsfiskaren Frank Halvorsen, som undersöker effekterna och för- och nackdelarna med laxodling.

ASC:s standard för lax betraktas som den branschledande standarden som finns för odlad lax och innehåller över 100 krav som behandlar sociala, miljömässiga och välfärdsrelaterade frågor, bland annat att:

• Odlingsföretagen måste noga övervaka kvaliteten i vattnet och på havsbotten, och olika parametrar som till exempel syre- och fosfornivåer som måste hållas inom fastställda gränser
• Odlingarna måste hålla sina fiskar friska genom att förebygga sjukdomsutbrott och utveckla en plan för hantering av fiskens hälsa
• Det finns hårda gränser för användningen av kemikalier och antibiotika
• Odlingarna måste övervaka och bevara den biologiska mångfalden och samarbeta med andra odlingar i området (även om grannodlingarna inte är ASC-certifierade och tillhör andra odlare)
• Foder måste komma från ansvarsfulla källor som införskaffas på ett ansvarsfullt sätt
• Anställda på odlingarna måste behandlas rättvist, få en rättvis lön och få lämplig utbildning inom hälso- och säkerhetsfrågor
• Odlingarna måste aktivt diskutera med de som bor i området om det är nödvändigt