Hur skyddar vi vilda djur och biologisk mångfald?

Aldrig har det varit tydligare än nu hur brådskande det är för mänskligheten att hitta en balans mellan våra samhälleliga behov och skyddet av vår miljö och vårt djurliv.

Vårt sätt att producera mat kan ha stor påverkan på de vilda djur vi delar planeten med. Naturligtvis har all matproduktion miljömässig och social påverkan. Att producera mat är ett samspel med naturen och måste därför lämna spår efter sig. Men denna påverkan kan minskas med ansvarsfulla metoder.

En av de största effekterna från all slags matproduktion är den på biologisk mångfald. Om det, avsiktligt eller inte, sker genom att förstöra livsviktiga naturliga miljöer eller att förändra livsmiljöer att vissa arter inte längre kan överleva, kan slutresultatet av oansvarig produktion bli att den biologiska mångfalden förstörs och att vilda djur och växter försvinner. Utöver uppenbara moraliska problem med detta, utgör en planet med mindre biologisk mångfald också ett hot mot människan – genom att förändra den ömtåliga balansen för ekosystemen sätter vi igång kedjereaktioner med oförutsägbara konsekvenser som vi kanske inte kommer att kunna hejda.

Därför tar ASC skyddet av djurlivet och den biologiska mångfalden på stort allvar. Innan ASC-odlingar blir certifierade måste de genomföra en utvärdering av miljöpåverkan och biologisk mångfald (B-EIA), eller motsvarande analys av odlingens möjliga inverkan på biologisk mångfald och miljö. Denna utvärdering måste innehålla en analys av möjligheter och begränsningar för den lokala biologiska mångfalden, med syfte att säkerställa att ingen nettoförlust av biologisk mångfald sker. Dessa utvärderingar ska också delas med lokala intressenter och samhällen som naturligtvis också har intresse av att skydda de lokala ekosystemen.

Alla ASC-standarder har en nolltolerans mot att döda marina däggdjur och fåglar som är rödlistade som utrotningshotade. Varje arts död måste rapporteras och offentliggöras. Om det finns en särskild risk för påverkan av vissa djurarter, ska ASC-standarden inkludera särskilda begränsningar på dödliga incidenter.

En av de stora konsekvenserna från odling är förstörelsen av naturliga miljöer och de ekosystem som är beroende av dessa. Många naturliga miljöer har av internationella avtal eller protokoll pekats ut som livsviktiga för utrotningshotade arter, eller i annat fall livsviktiga och i behov av skydd – alla sådana livsmiljöer skyddas också av ASC-standarder. Ett exempel är mangrover: dessa skogar spelar en avgörande roll eftersom de skyddar kustlinjer, lagrar kol, och är en plats för en stor biologisk mångfald. . De finns ofta i områden där räkodlingar är utbredda vilket kan äventyra mangroven. En räkodling kan inte certifieras om den anlades efter 1999 i ett mangrove-ekosystem eller i andra naturliga våtmarker. Liknande skydd finns för andra livsviktiga ekosystem såsom sjögräsängar.

Odlingar kan spela en viktig roll för skydd av vilda fiskbestånd genom att producera det protein som vi behöver utan att göra slut på det begränsade vildfiskbeståndet. Men bara om det görs på ett ansvarsfullt sätt, annars kan odlingen påverka närliggande vilda bestånd på flera olika sätt. Det är därför ASC-odlingar noggrant måste kontrollera fiskens hälsotillstånd och övervaka och minska risker från sjukdomar och parasiter. Det här är viktigt ur en välfärdssynpunkt, men det bidrar också till att skydda närbelägna vilda bestånd från samma sjukdomar och parasiter. Liknande skydd kommer från ASC:s  krav på ansvarsfull användning av kemikalier och läkemedel. Odlad fisk kan påverka vilda bestånd på ett mer direkt sätt om de lyckas rymma: de kan då konkurrera med vild fisk, eller fortplanta sig och påverka genetiska egenskaper hos vildfisk. Rymning är strikt begränsat vid ASC-odlingar då dessa måste ha en plan på hur det förhindras. Om rymning trots det förekommer måste dessa offentliggöras.

Det finns också en mindre tydlig eller uppenbar påverkan: foder som används i vattenbruk kan innehålla en stor mängd beståndsdelar som var för sig har sin egen miljöpåverkan. ASC:s standard för foder har som krav att alla delar av fodret, vare sig de producerats på land eller till havs, anskaffats på ett ansvarsfullt och transparent sätt.

Vattenbruk kan också orsaka plastavfall och föroreningar. Omfattningen av problemet med plastavfall i haven har blivit välkänt på senare år, och även om vattenbruk inte bidrar i någon större utsträckning till detta problem vidtar ASC ändå åtgärder i denna viktiga fråga. Vi har skapat en vitbok som undersöker problemet och de särskilda riskerna med marint avfall och plastavfall från vattenbruk, och dessa forskningsresultat har delats med FN och International Marine Organisation för att hjälpa dem i deras egna arbete med detta problem. De har också använts till att lägga fram nya krav för ASC-odlingar för att säkerställa att de registrerar och gör sig av med all plastutrustning på rätt sätt.

Det är inte bara vattenbruk som kan ha inverkan på biologisk mångfald: all livsmedelsproduktion har det på olika sätt. ASC tittar på fiskodlingens specifika påverkan och har satt upp standarder  för att säkerställa att ASC-odlare, oavsett vilken art som odlas, alltid arbetar för att minska påverkan och hitta rätt balans med sina lokala ekosystem.