Att skydda, förbättra och återställa ekosystem

Vattenbruk, i havet och på land, sker inom existerande ekosystem.

Ekosystem är geografiska områden med olika levande organismer, fysiska särdrag, biokemiska processer, väder, andra naturfenomen och människans verksamheter, där alla samspelar för att skapa en komplex balans.

Eftersom ekosystem är sammanhängande och generellt självgående kan alla bestående och skadliga störningar rubba balansen i ekosystemet och därmed riskera dess förmåga att försörja naturlivet och människorna som lever i det.

Vid en ASC-certifiering insamlas och analyseras en stor mängd information om det aktuella tillståndet för ekosystemet. Detta gör det lättare att förutspå ett ekosystems framtida tillstånd och ge information om olika sätt minimera en odlingsnegativa påverkan, samt hjälpa till vid skydd, förbättring och återställande ekosystemet

Analys och utvärdering av ekosystem

Insamling av data och utvärdering av miljöpåverkan hos odlingar utförs av oberoende experter. All data görs allmänt tillgänglig för att göra det möjligt för intressenter att skapa en gemensam förståelse som uppfyller deras behov.

För att säkerställa att lokala ekosystem förblir intakta krävs det att tillräcklig och relevant information samlas in, även information på plats, så att en vetenskapsbaserad bedömning kan göras av det speciella ekosystemets tillstånd och odlingens påverkan.

ASC:s standarder är omfattande för att säkerställa att naturliga livsmiljöer och lokal biologisk mångfald skyddas och förbättras vid behov. För närvarande finns över 100 kriterier som rör bland annat:

• Tillåten påverkanzon
• Påverkan på havsbotten
• Skydd av kritiska eller känsliga livsmiljöer 
• Vattenkvalitet
• Återställande av mangrove

Exempel på hur ASC-standarder bidrar till att skydda, förbättra och återställa ekosystem

Tillåten påverkanszon

En viss miljöpåverkan kan förväntas av vattenbruk, men en tillåten påverkanszon används för att sätta en strikt gräns för en odlings miljöavtryck – utanför gränsen för en påverkanszon är ingen mätbar påverkan på havsbotten eller vatten från odlingsverksamhet förekomma

Laxodling där fisknät används är ett exempel på när en påverkanson krävs. Odling med fisknät förknippas med ett antal möjliga miljökonsekvenser. Till exempel kan näringsämnen som fosfor och kväve som släpps ut i vatten genom fiskavföringen och från nedbrytning av överflödigt foder leda till skadliga nivåer i vatten och ge upphov till algblomning.

ASC:s standard för lax kräver en strikt påverkanszon som anger ett högsta miljöavtryck, samt krav på provtagning av vattnet både innanför och utanför zonen, för att övervaka upplösta näringsämnen runt odlingarna.
Påverkanszoner definieras genom modelleringssystem som bland annat använder noggranna analyser för att fastställa var avlagring av partiklar sker.

Återställa förlorad mangroveskog

Mangroveskogar tillhör världens mest produktiva ekosystem och är viktiga kolsänkor. Den globala förlusten av mangrovehabitat beräknas till storleksordningen 40–50 %, med en förlust på 10–38 % till räkodlingar. ASC förbjuder etablering av räkodlingar i ekosystem som hör till mangroveskogar, och för de som etablerades innan 1999 års Ramsarkonvention kräver ASC att odlingen måste återställa 50 % av området som påverkats. Alla områden som har återplanterats med skog måste ha 80 % av de ursprungliga trädslagen. Avlägsnande av naturliga våtmarker måste också kompenseras genom att områden med liknande ekologiska karaktärsdrag skapas.